Romantiska förbundets årsfest
hålls i år igen på Lilla Hornsberg på Hornsbergs strand 22, Kungsholmen, söndagen den 20 Maj kl. 16.00. Vi inleder med det sedvanliga årsmötet, som påföljs av middag, gästtalare och öppen scen.
Välkomna!
Välkomna!
Öppet brev till Kulturrådet
Det finns ett generellt stöd till kulturtidskrifter. Jag kan inte se annat än att det stödet är till för bland annat tidskrifter som Aurora, kulturtidskrifter med regelbunden utgivning som vänder sig till allmänheten med - i vårt fall - poesi och konst, kulturdebatt och recensioner. Stödet är till för att bevara och utveckla en mångfald inom kulturtidskriftsområdet, inte att in absurdum stödja vissa litterära inriktningar och tidskrifter på andras bekostnad.
När jag 1987-95 jobbade med tidskriften Den Blinde Argus, som på slutet bytte namn till Megafon, hade vi som mest 85.000 kronor i tidskriftsstöd. Den Blinde Argus var en unglitterär tidskrift, med mycket originalmaterial av unga författare, en del etablerade medverkande och enstaka intervjuer eller essäer. Tidskriften var, när jag ser på det så här efteråt, snarast mindre ambitiös än Aurora, dock fick vi ett kulturstöd som täckte tryckning och distribution och ett symboliskt arvode till publicerade. Jag förstår nu att en av orsakerna var att vi kunde betecknas som "ungdomsinriktade" även om vi var seriösa i våra poetiska ambitioner; kulturstöd till ungdomar premieras gärna.
Säkert underlättade det att vi också fick en hel del positiva omnämnanden på kultursidorna och bland annat en gång i SvD utnämndes till "En av Sveriges och Nordeuropas mest vitala unglitterära tidskrifter". Men Aurora kan förstås inte betecknas som unglitterär, den har tvärtom många medelålders och äldre läsare, även om den vänder sig till alla åldrar. Dessutom är den "romantisk" vilket i sig kan uppfattas som bakåtsträvande, läs bara Stjernfelt/Thomsen! (I själva verket är det motsatsen, det är ett svårt arbete med positiva ideal, att skapa något konstnärligt starkt utifrån mänsklig skörhet och innerlighet.)
Jag vände mig till Maria Ågren, tidskriftsansvarig på Kulturrådet, för några veckor sedan med en förfrågan om möjligheten att göra en uppvaktning på Kulturrådet angående möjligheten för Aurora att få tillbaka det tidskriftsstöd som vi blev av med 2000. I hennes svar skriver hon att det vore en "geografisk orättvisa" om Aurora som Stockholmsbaserad fick göra en uppvaktning på Kulturrådet.
Nu har vi ju inte varit några flitiga "uppvaktare" oavsett det faktum att vi bor i Stockholmsområdet. Vi gjorde en uppvaktning efter att vi blivit av med stödet, 2001 eller 2002, det är allt. Eftersom Kulturrådet aldrig motiverar sina avslag ansåg jag det vara värdefullt att återigen försöka ta en närmare kontakt för att diskutera hur en möjlig väg framåt ser ut när ekonomin hela tiden hotar att stjälpa en tidskrift som funnits sedan 1978. Det är alltså minst fem år sedan vi senast försökte föra fram våra synpunkter i den vägen. Jag vet inte om det kan betraktas som speciellt flitigt; jag får känslan av att vissa tidskrifter har betydligt mer upparbetade ingångar till departement och kulturråd än vad vi har, men det är bara en känsla jag får.
Andreas Björsten
När jag 1987-95 jobbade med tidskriften Den Blinde Argus, som på slutet bytte namn till Megafon, hade vi som mest 85.000 kronor i tidskriftsstöd. Den Blinde Argus var en unglitterär tidskrift, med mycket originalmaterial av unga författare, en del etablerade medverkande och enstaka intervjuer eller essäer. Tidskriften var, när jag ser på det så här efteråt, snarast mindre ambitiös än Aurora, dock fick vi ett kulturstöd som täckte tryckning och distribution och ett symboliskt arvode till publicerade. Jag förstår nu att en av orsakerna var att vi kunde betecknas som "ungdomsinriktade" även om vi var seriösa i våra poetiska ambitioner; kulturstöd till ungdomar premieras gärna.
Säkert underlättade det att vi också fick en hel del positiva omnämnanden på kultursidorna och bland annat en gång i SvD utnämndes till "En av Sveriges och Nordeuropas mest vitala unglitterära tidskrifter". Men Aurora kan förstås inte betecknas som unglitterär, den har tvärtom många medelålders och äldre läsare, även om den vänder sig till alla åldrar. Dessutom är den "romantisk" vilket i sig kan uppfattas som bakåtsträvande, läs bara Stjernfelt/Thomsen! (I själva verket är det motsatsen, det är ett svårt arbete med positiva ideal, att skapa något konstnärligt starkt utifrån mänsklig skörhet och innerlighet.)
Jag vände mig till Maria Ågren, tidskriftsansvarig på Kulturrådet, för några veckor sedan med en förfrågan om möjligheten att göra en uppvaktning på Kulturrådet angående möjligheten för Aurora att få tillbaka det tidskriftsstöd som vi blev av med 2000. I hennes svar skriver hon att det vore en "geografisk orättvisa" om Aurora som Stockholmsbaserad fick göra en uppvaktning på Kulturrådet.
Nu har vi ju inte varit några flitiga "uppvaktare" oavsett det faktum att vi bor i Stockholmsområdet. Vi gjorde en uppvaktning efter att vi blivit av med stödet, 2001 eller 2002, det är allt. Eftersom Kulturrådet aldrig motiverar sina avslag ansåg jag det vara värdefullt att återigen försöka ta en närmare kontakt för att diskutera hur en möjlig väg framåt ser ut när ekonomin hela tiden hotar att stjälpa en tidskrift som funnits sedan 1978. Det är alltså minst fem år sedan vi senast försökte föra fram våra synpunkter i den vägen. Jag vet inte om det kan betraktas som speciellt flitigt; jag får känslan av att vissa tidskrifter har betydligt mer upparbetade ingångar till departement och kulturråd än vad vi har, men det är bara en känsla jag får.
Andreas Björsten