Några ord efter ett poesi-seminarium
Jodå, seminariet gick på det hela taget bra. Tack vare Helena Bobergs medverkan blev det en riktig debatt, innan det på slutet urartade i mer av "positionsmarkering" debattörerna emellan. Även publiken måste i hög grad räknas in bland de medverkande, jag kände inte alla till utseendet, men bland rösterna ur publiken märktes bland andra poeten Lasse Söderberg och kulturskribenten Athena Farrohkzad. Tack - sent omsider - till samtliga.
Söndagen efter att vi hade haft debatten på ABF ägnade Kerstin Vinterhed nästan hela sin spalt på Familjesidan åt att diskutera sina intryck, i en text som kändes nyanserad och genomarbetad. Hon uttryckte där både sympati för romantikens sak och förståelse för Helena Bobergs mot patriarkatet kritiska hållning.
Vad står "patriarkatet" för i detta fall? Centrum, traditionen, det lyriska jaget? Det är svårt att formulera, men någonstans där befinner sig det som hon och andra till språkmaterialismen sympatiskt inställda skribenter vill angripa. "Jo, den diskursen aktualiserades, också den, där på ABF: hur man gör för att som kvinna bryta igenom den manliga diktarvärldens hegemoni av ord och tradition för att spegla det andra könets verklighet - vardagen, det näraliggande, de små bokstäverna i stället för de stora" (Kerstin Vinterhed i DN 14/10).
Jag själv, Carl Forsberg och Göran Hägg stod i sammanhanget som representanter för den romantiska traditionen, men ordföranden i Romantiska Förbundet är däremot knappast någon representant för en patriarkal institution. Det är en hederstitel som ger frihet att verka för den romantiska poesins sak, inget annat, så vill i alla fall jag se det.
"Vad skall förresten egentligen dikt handla om, skall inte dikten i förtätad form formulera de eviga frågorna, livet, döden, kärleken? Och finns det egentligen så mycket mer att dikta om? Eller hellre tiga, ändå...
Ja, det var en lidelsefull debatt innan den började spåra ur, full av den glöd som bara dikt kan få att spraka."
(Kerstin Vinterhed)
Söndagen efter att vi hade haft debatten på ABF ägnade Kerstin Vinterhed nästan hela sin spalt på Familjesidan åt att diskutera sina intryck, i en text som kändes nyanserad och genomarbetad. Hon uttryckte där både sympati för romantikens sak och förståelse för Helena Bobergs mot patriarkatet kritiska hållning.
Vad står "patriarkatet" för i detta fall? Centrum, traditionen, det lyriska jaget? Det är svårt att formulera, men någonstans där befinner sig det som hon och andra till språkmaterialismen sympatiskt inställda skribenter vill angripa. "Jo, den diskursen aktualiserades, också den, där på ABF: hur man gör för att som kvinna bryta igenom den manliga diktarvärldens hegemoni av ord och tradition för att spegla det andra könets verklighet - vardagen, det näraliggande, de små bokstäverna i stället för de stora" (Kerstin Vinterhed i DN 14/10).
Jag själv, Carl Forsberg och Göran Hägg stod i sammanhanget som representanter för den romantiska traditionen, men ordföranden i Romantiska Förbundet är däremot knappast någon representant för en patriarkal institution. Det är en hederstitel som ger frihet att verka för den romantiska poesins sak, inget annat, så vill i alla fall jag se det.
"Vad skall förresten egentligen dikt handla om, skall inte dikten i förtätad form formulera de eviga frågorna, livet, döden, kärleken? Och finns det egentligen så mycket mer att dikta om? Eller hellre tiga, ändå...
Ja, det var en lidelsefull debatt innan den började spåra ur, full av den glöd som bara dikt kan få att spraka."
(Kerstin Vinterhed)
Kommentarer
Trackback